Den första maj ska våren vara här på riktigt. Och visst var den det, en riktig vår behöver inte vara ljummen i våra nordliga trakter. Men grönt och fint var det.
Nationen bar spår av det stora festandet som föregått dagen, men inte värre än att vi genomförde årsmötet i ett välstädat Kinnekullerum. Landskapsföreningen har fått en ny kassör efter den till Göteborg avflyttade Tobias Lindgren, nämligen Claes Söderquist. Han kommer inledningsvis att sekunderas av Ramiro Grondona, som i sommar avgår som 2Q. Mötet förflöt snabbt och i bästa sämja, varefter ett stort stiligt följe med fanborg tågade till Nationsgraven. Gunnar Wennerberg fick ett besök på vägen. Vår nationskaplan Andreas Wejderstam höll ett fint anförande om livet, döden och studenterna, och lika traditionsenligt sjöng vi den passande psalmen Härlig är jorden.
Kvällens middag var en strålande vårlig komposition av läckerheter, hela fyra rätter som sköljdes ner i ymnigt med vitt vin. Förste kurator höll välkomsttalet, tacktal hölls av Sigrid Erwall och däremellan talade inspektor och tidigare 1Q Elin Nilsson, allt bejublat. Naturligtvis sjöng vi nästan oavbrutet, ledda av sånganförare Lucas Grzechnik Mörk.
Och den stora nationskören! Den upphörde liksom aldrig att tåga in, men väl sammanpackad framme vid podiet sjöng den riktigt svåra sånger så rent och vackert, vilket tillfredsställde de mest kräsna musikälskare. Särskilt bejublad blev den nya Sången till Västergötland, baserad på melodi från Sound of Music. Årets Knalle var ovanligt fyndig och raljerade över bland annat presidenter och andra statsöverhuvuden samt Svenska Akademien, det har varit ett bra år för satiriker.
Majmiddagen är för oss något äldre vårens kulmen. Som alltid är jag tacksam över att det finns en landskapsförening på vår Nation så att generationerna kan träffas, inte bara första maj utan vid ytterligare några tillfällen varje år.
Maria Wold-Troell