Nyligen publicerades en radikal nytolkning av världens mest kända forntida runsten, Rökstenen I Östergötland från c:a 800 e.v.t. (http://futhark-journal.com/
Nu vet vi mycket mer om runstenar
Det gäller åtminstone de personer som tog tillfället i akt och gick på föreläsningen fredag 21 februari och lyssnade på Henrik Williams utmärkt pedagogiska föreläsning om runskrift och runstenar, framför allt om Rökstenen och runstenar i Västergötland. Stora salen var mycket välfylld och publiken entusiastisk.
Henrik Williams har tillsammans med tre forskare suttit länge och grunnat över Rökstenens runor. Rökstenen är världens mest textrika runsten (c:a 760 tecken) , men den har ingen bild .
Att runorna är svåra att tyda visste vi, och ingen har egentligen framlagt någon helt bergsäker tolkning. Länge trodde man att kung Teoderik den store figurerade, men det tror inte det nya forskarlaget, han var på något sätt litet för avsides. Efter tre månaders intensivt tänkande lade forskarna fram teorin att runinskripterna i stället handlade om solen.
Varför det är så svårt att tyda runskriften fick vi reda på: Dels fanns bara 16 tecken, och man hade samma tecken för alla vokalerna, skippade mellanrummen mellan ord och skrev aldrig samma tecken två gånger i rad (för att spara arbete?). Dessutom gjorde man gåtor/ chiffer av delar av texten, men dessa var ganska lättlösta. Även om vi skulle lyckas läsa allt på runstenen så har vi väldigt liten kännedom om människornas föreställningsvärld. Enligt forskarna återger texten hur fadern söker tröst i att den döde sonen, en framgångsrik härförare, har kallats till Oden för att kämpa vid hans sida i Ragnarök, slutstriden som följs av solens och ljusets återkomst. Innebörden är i linje med dåtidens fornnordiska mytologi. Då Rökstenen skapades under tidigt 800-tal fanns en utbredd fruktan bland människorna orsakad av en rad förödande missväxtår och oförklarliga himlafenomen efter vulkanutbrott vars askmoln skymde solen. Detta inträffade på 500-talet men e traderades fortfarande.
Glädjande nog fick vi höra mycket om Västergötlands runstenar också. Sveriges äldsta runsten finns i Noleby från 500-600-talet och den högsta finns i Levene (3,6m). I Västergötland finns många förkristna runstenar. Tjusigast av alla är ju Sparlösastenen med sina vackra bilder. Också dessa kan man tolka på olika sätt. Sparlösastenen är antagligen något äldre än Rökstenen. Huruvida de har något samband med varandra vet vi inte. Henrik Williams anser att Sparlösastenen verkligen förtjänar att forskas på, projekt är på gång.
De flesta runstenarna i Sverige står i Uppland, och de är oftast från kristen tid. Folk på den tiden var väldigt teologiskt kunniga vilket märks i texter och motiv.
Att vara runristare var förenat med hög status. Bara eliten hade råd att bekosta en runsten, en dyr stusmarkör. Runstenen var ofta också ett juridiskt dokument som berättade för omvärlden vem som nu var gårdens ägare. En runsten ställdes inte hemma på tunet, utan vid vägar eller vid överfarter, vad över vatten för att så många som möjligt skulle se den.
Texten var ofta ungefär densamma: X som ristade runorna till minne av den avlidna Y och bekostat av Z följt av välgångsönskan för Y:s själ. Både män och kvinnor fick stenar resta åt sig men det krävdes nog en man för att orka hugga runor och bilder. De stora stenarna restes nog i officiella sammanhang.
Efter en intressant frågestund och mingel fick vi en god sexa, som också var välbesökt. I allt en lyckad kväll i Landskapsföreningens regi tillsammans med nationen. Trivseln och sångarglädjen var, som alltid, påtaglig.
P.S.
Du har väl betalt medlemsavgiften för 2020?
Maria Wold-Troell