Vem kunde förutsäga det enorma intresset för västgötska dialekter? Festsalen var knökfull när proinspektor, professorn vid Institutionen för nordiska språk, 
Margareta Svahn presenterade sig och sitt och Jenny Nilssons projekt Dialektutjämning i Västsverige, som också blivit en bok*. Margareta behärskade väl de olika typiska tjocka L, flata ä och ö och rätt placerade tungrots-R som hör Västergötland till. Typiskt också är att ordens gamla genus används i bestämd form av substantiven (t.ex. Sola), vilket är nästan försvunnet ur modernt språk annorstädes. Publiken var märkbart road av att höra sitt kära tungomål och kunde själva bidra.
Projektet har använt Västgöta-Bengtssons inspelningar och sedan besökt samma orter och lyssnat på medelålders personer och gymnasieelever. Som väntat används de dialektala äldre orden allt mindre, men den individuella variationen är stor. Unga tjejer är mer benägna än killarna att anamma nya dialektala uttryck, medan killar är mer benägna att hålla kvar sin ursprungliga dialekt, och det är inte någon skillnad mellan stad och landsbygd. Utrikes födda tillägnar sig den dialekt som råder där de bosätter sig. Hur mycket dialekt man talar har inte med socioekonomisk grupp att göra, utan snarare vad den unga personen känner samhörighet med. Göteborgskan tenderar också att tränga undan dialekter som talas på mindre orter i närheten.
Någon dialekternas död behöver vi inte frukta. Det hörs fortfarande väl vem som är västgöte, och ingen skäms för detta, utan tycks gilla sin språkliga särart i den mån de alls noterar den.
Kristna Rudbjer avlöste Margareta. Nu är hon lärare i Lidköping och bor där hon en gång växte upp och kan därför tala, eller snarare ropa, som en infödd. Hon gav också exempel på nyord som dykt upp.
Efter dessa mycket uppskattade anföranden väntade en superb middag, som närmare ett 80-tal personer anmält sig till. Glädjande nog hade medlemmar från Lidköpingssällskapet i Stockholm nappat på inbjudan. Till middag fick vi en mycket vällagad Boeuf bourguignon med potatismos, som kunde nedsköljas med generöst med rödvin, följd av äppelkaka och kaffe. Staffan Hjort, mycket välmeriterad sånganförare, tjänstgjorde med bravur. Det var en god blandning av åldrar, vilket ju Landskapsföreningens uppskattar.
Under kaffet ägde en liten ceremoni rum. Till Nationen överlämnades en stor gipsmedaljong med f.d. inspektorn (1939- 1945), professorn i grekiska, Gunnar Rudberg i profil. Det var två av hans barnbarn som tyckte att denna klenod kunde fylla en plats på vår Nation, vilket vi tackar för.
Så förlöpte denna kväll i ovanligt glad och vänskaplig stämning, gamla vänner möttes, nya vänskapsband knöts.
*Boken kan laddas ner alldeles gratis på adressen http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:737664/FULLTEXT01.pdf, men man missar då det vackra bokomslaget av Vara på slätten och den mäktiga spannmålssilon.
Maria Wold-Troell
